Melissa via Washington DC

Min älskade vän Kayl är på väg till DC och ska ut och svira med mig och mina vänner ikväll. Jag är så grymt pepp på att se henne, har inte sett henne sen strax före jul förra året.

För er som inte vet så var Kayla utbytesstudent i Karlstad våren -07 och jag var hennes s.k. internationella fadder. Hon följde med upp till stugen i Arvidsjaur över påsk och fick uppleva skoteråkning, bastu, badtunna, ja hon fick till och med gå med renen Putte i koppel.

Det är så roligt att vi har kunnat hålla kontakten under alla dessa år som vi inte har bott i närheten av varandra och jag tycker att det är så kul att hon alltid tar bilen upp för att hälsa på mig lite då och då. Hon brukar oftast vara en av de första gästerna som besöker min nya resident, har ju hänt 3 fall av de 3 boenden jag har haft här i DC.

Nu ska jag hopp i duschen och sedan är det dags att korka upp vinet.


Bilden nedan är tagen förra vintern när Kayla var på besök.

Idag saknar jag min familj och mina vänner hemma lite extra mycket. Jag vet inte varför. Men det är en sådan dag. Började redan i natt när jag skulle sova, kom att tänka på E och bebis och var tvungen att messa han och säga att jag saknade dem. Vardagen är konstig utan dem. Annorlunda. Vardagen är bra. Men det är jobbigt när man in kan receptet på köttfärssås. Allra mest saknar jag min bebis. Jag saknar honom så mycket att jag gråter lite varje gång jag tänker på honom. Mammas lilla älskling. Det gör ont i hundmammahjärtat.

Jag önskar verkligen att jag kunde få spendera min födelsedag med er alla. Ni vet vilka ni är! Ingen nämd ingen glömd. För mig är ni de bästa personerna som finns. Mitt liv skulle inte vara något utan er.

Jag åt för mycket köttbullar och nu har jag ont i magen!

Helgen var toppen, riktigt bra må jag säga. Mådde något sämre igår efter lördagens bravader, men man mår ju som man förtjänar en söndagsmorgon om man skall vara på topp en lördagskväll.

Gårdagen spenderades i horizontellt läge. Det var inte många knop som skedde här hemma. Den enda for av motion var när jag orkade gå upp ur sängen för att gå på toa, koka kaffe eller hitta mat i kylen. Förutom det så var det sängläge.

Idag har jag inte kunnat tänka på något annat är köottbullar, potatismoms, brunsås och lingonsylt. Så det blir en Meatball Monday idag. Förhoppningvis får jag över till matlåda imorgon också.

Nu kommer strax Dhit för att käka, så det är nog bäst att jag sätter igång med matlagningen. Svensk mat till middag är tydligt otroligt lockande även för amerikaner.

Yay ya for att älskade whurt kommer hem idag. tre dagar ifrån varandra är alldelses för mycket!

Hej hej!

Nu är det bara två vecor kvar till min födelsedag. Tiden bara springer iväg. Kändes som om det nyss var måndag, men helt plötsligt inser man att det är lördagkväll. Jobbveckan har gått snabbt, har haft mycket att göra och allt går hand i hand med våran uppkommande konferans, 2010 Pollie Awards & Conference.

Torsdagen var en av de mer trevliga torsdagarna på länge. Äntligen så hade både jag och Malin tid att träffa varandra och jag fick äntligen se Birgitta som också huserar här i DC nuförtiden. Det blev hen happy hour med Sacc, men mycket konstigt kändes det att kära Z inte var där. Hon prövar lyckan i huvudstaden på andra sidan Atlanten istället. Happy hourn bjöd på goda appetizers, gott vin och öl till billigt pris. Icke att förglömma är det eminenta sällskapet, synd nog att man inte har träffat på alla dessa innan. Som en ur sällskapet sa "tänk om vi hade lärt känna varandra för längesedan, då hade vi kanske varit bästa vänner" och sant är väll det. Jag brukar ha en tendens att träffa på underbara vänner strax innan jag flyr ett land eller någon av dem gör det. Livet är lustig på det sättet.

Gårdagen bjöd på sushimiddag och mys framför tv:n med chip, godis och dricka. Riktigt härligt att bara få mysa till så där på en fredagskväll. Gick för en gångs skull och la mig tidigt och vaknade som en ny människa redan kl 9 imorse. Idag har jag hunnit med både det ena och det andra, mycket ovanligt för att vara mig en lördag. For och storhandlade på affären och sedan gick jag och eedunne en långprommenad. For förbi och kollade på de nya utsällningarna på American History Musem och hämtade upp ee's glömda visakort på en bar i Dupont.

Lördagskvällen är här och första vinglaset är påbörjat. Nu är det kläder och smink på, sedan bär det nog av för att spela lite tv-spel. Kvällen ska spenderas med svenskar, riktigt trevligt måste jag säga. Jag träffar nästan aldrig svenskar här och pratar knappt svenska nå mer så det blir roligt att umgås lite med sina "peers from home".

Over n' Out!

Trots att jag må vara gorgelous så är jag extremt dålig på det här med att äta bra mat. Kost är inte riktigt min starka sida. Jag äter mackor, pasta och ja, flingor med mjölk. Ibland blir det en enstaka frukt. Detta kan absolut inte vara hälsosamt.

Jag efterlyser därför en person som frivilligt vill laga min mat. Husmanskost alternativt sushi (lustig kombination, jag vet!) föredras, men annat går också bra... jag behöver bara sluta äta pasta eller mackor varje dag. Varioation är nog hemligheten!

Skicka din CV till det gula radhuset på Capitol Hill. Detta är ett s.k. unpaid internship, men att kunna umgås med mig, whurt och eedunne är enligt mastercard priceless.

Missa inte denna chans!

...regn! Ogillar det skarpt. Det är blött och kallt. Usch!
Snälla underbara lördag den 8:e november, kom tillbaka till lilla Melissa.

Ja, jag tror redan att ni vet vad jag räknar ner till. Mina vänner här är redan less på mitt tjat. Det finns en dag på hela året som är bättre än alla andra - den 28:e november! Detta är ju självklart för att det är min födelsedag.

Jag känner ett par som delar min dag - Olle min gamla klasskompis från lågstadiet, Petter Wikberg i min klass från gymnasiet, Johan Grahn som nuförtiden är pappa åt söta lilla Molly och min nuvarande hyresvärd John. Det är säkert fler som jag har glömt bort. Ännu fler finns det som fyller år dagarna för och efter mig, er har jag också koll på minsann. Vi skyttar är ju något av det mer fenomenala sjärntecknet om jag får säga det själv.

Tur nog så innebär denna födelsedag, trots att jag kommer att vara långt ifrån nyfyllda tjugo, att jag fortfarande befinner mig i den statistiska åldersgruppen 18-24 år. Puh...bäst att ta vara på mitt sista år i denna checkbox, nästa år får jag lov att börja dela ruta med folk som passerat trettioårsgränsen.

Så, nu tycker jag att ni börjar fira på födelsedagskorten och godispåsarna och skickar dem hit. Choklad är att föredra - geisha, dumle, alternativt nötkräm. Det går även bra med riktiga värktabletter så som Ipren, men Resorb uppskattas också.

Brev till det lilla gula radhuset på Capitol Hill kan når fram genom att skriva följande:

Melissa Cressey
515 1/2 11th St., SE
Washington, DC
USA

Jag är inte så värst fäst vid traditioner - man måste inte gifta sig, döpa sina barn är inget som behövs göras, köpa miljoner klappar till alla man känner på julafton och födelsedagar, ställa till med kalas, förlovningsfester och julmiddagar är för mig lite mycket "måsten", det viktiga är väll att man visar sina nära och kära att man bryr sig och spenderar tid med dem.

Oavsett detta så har jag tre små traditioner som jag oftast försöker hålla, trots att jag sällan har varit hemma i Piteå de senaste jularna, så gillar jag att dessa tre är kontinueligt återkommande i mitt julefirande med min familj:

1. Åka till Öjebyns Kyrkogård med mamma, mormor och moster, ibland hänger även Arne på. De jularna som han är för dålig för att fara dit så sätt vi ljus på Inga-Lills grav åt honom. Vi åker dit varje jul för att tända ljus på gravarna hos de familjemedlemmar som har gått bort. Viktigast och först är alltid kusin Greger och morbror Gunnar. Sedan är det mormorsmor och mormors syster Sigrid som står på tur. Självklart får min gudfar Erik (mormors bror) och mormors pappa, herr Jonas Åström får sig ett ljus på deras gravar. Vi har ett par att gå till.

2. Äter äggstanning med champignonstuvning. Det är en liten grej jag fick för mig att jag älskade för en herrans massa år sedan, jag var välldigt liten. Johnny ville ha salaten och jag äggstanningen, vi brydde oss inte om något annat och mormor var alltid så snäll och gjorde det åt oss. Sedan dess har antingen mormor eller mamma sett till att jag får min älskade äggstanning och samma sak blir det i år. Pratade med min mor på skype förra veckan och hon sa "Ja, men du vill bara ha vin och äggstanning, sen är du nöjd". Så sant som det är sagt! Klappar är överskattade, jag behöver inget, jag vill bara mysa med familjen, dricka vin och äta äggstanningen, samt självlart göra nedanstående punkt.

3. Kalle Anka, det är ett måste, jag är fortfarande lite ledsen över att Arne inte är med, men det var nog liknande för min mamma när snubben innan slutade. Det bara är så, Kalle ser man på julafton, man får inte spela in Kalle, det är strängt förbjudet. Det bästa är nog då de göra leksakerna, sjukt bra "You better hurry up, tomorrow's Christmas morning..."

Jag undrar nu, med tanke på att jag inte förstår mig ett dugg på den här Anna Anka och Hollywoodfruar hysterin som pågår, men trots det så ser jag hennes nuna inte bara på kvällstidningarnas hemsidor utan ny har även DN och Svenska Dagbladet börja skriva om henne. Hon ska ha en show med TV3 kl 15:00 på julafton, alltså samtidigt som Kalle Anka. Jag är lite förvirrad och mäkta förvånad må jag säga. Varför sker detta??

Jag är som sagt inte en sådan person som binder mig hårt vid traditioner, men julen är ändå julen, Kalle är ändå Kalla och han är nog den enda Ankan som jag vill se på tv-rutan den 24:e december. Vad tycker ni?

Igår efter jobbet blev jag så där barnsligt sugen på plättar. Ni som känner mig väl vet att jag inte tycker att det inte finns något bättre än plättar, fläskpannkaka, potatisburgare, korv och makaroner, våfflor, ja ni fattar dealen.

När jag var yngre och fick bestämma vad jag ville äta så var det plättar jag ville ha. Alla andra barn vill ha barnbox eller pizza, jag ville bara ha plättar, eller småplättar för den delen också, de är ju dock så mycket besvärligare att göra.

Jag är långt ifrån en person som kan laga mat, men plättar kan jag göra. Kan nog ha att göra med att E tvingade mig att göra dem själv i flera år, eller iaf vägrade att steka alla åt mig, haha. Bjöd whurt och eedunne på plättar till middag igår, eller som de tror att de heter "plaaats" hahaha, det blev Swedish pancakes tillslut, att få dem att utala plättar var omöjligt. Gott tyckte de att det var. De fick prova alla varianter med socker, sylt grädde. Självklart visade jag hur man måste rulla ihop dem och att det är gaffeln man använder när man rullar dem och inte händerna. Precis som mormor brukar göra.

Nu längtar jag verkligen tills jag får komma hem till jul och mamma kan skämma bort mig och göra alla mina favorit maträtter.

Titta så fina de är. Nygräddade och allt.

Idag är jag i chock. Vaknade upp och kokade mitt morgonkaffe, tog på mig vinterjackan och gick för att ta morgonciggen med kaffekoppen i handen. Stiger ut genom dörren och får en värmechock. Ställer ner koppen, av med jackan. Ser folk gå omkring i shorts och linne. Jag måste nästan nypa mig själv i armen, händer verkligen detta?? Det är så varmt ute. Är det verkligen den 8:e november?!

När jag kommer in igen kikar jag på termometern, det är 23 grader varmt!!!

Dagen har spenderats i sommarklänning, helt sjukt. Har aldrig varit med om något liknande. Det har varit kallt de senaste 2 veckorna och helt plötsligt är sommaren tillbaka för en dag... i november!!

Rachel har varit här i helgen. Vi har haft ett par underbara dagar ihop. Jag får ju snart se henne igen. Biljetterna till Arizona över Thanksgiving är så befängt dyra så jag åker till New York istället. Thanksgiving är torsdag den 26 november, så jag tar bussen dig på onsdagen och den lördagen är ju min födelsedag som kommer att firas i the Big Apple.

Nu ska jag gå ut på en promenad, sätta mig i Lincoln Park och njuta av värmen.

8:e november är en bra dag!